Manatee & Shamu rocks!

Efter att ha dammsugit hela östra kusten i Florida så är det äntligen dags att besöka the West Side. Bilen packas och via Orlando nås Tampa och Clearwater lagom på eftermiddagen. Tar in på Grand Hotell så klart - "värdigt" namn på ett rätt kitchigt hotell ... att ha romerska pelare och hängande sammetsvolanger i lobbyn kan bli väldigt fel. Lite som ett lyxhotell i Bangladesh.

Sen blir det att kolla in Clearwater Beach. Västra sidan är snäppet tjusigare än den östra. Det är lite mer lummigare och finare, men lite mer exploaterat. Det var lite såhär jag hade föreställt mig Florida i allmänhet innan jag satte min fot här. 

Kvällen startas med en taxiresa där en skum taxiförare håller en åjar-monolog om att för mycket svarta bor i området. "U can't truss'em". Men det blir bättre med en riktigt god fiskrätt och lite promenerande längs stranden.

Resan till Clearwater (som förresten är högkvarteret för Scientologerna) är bara en rökridå. Den riktiga anledningen till resan väst är nämligen att få simma med manatees - sjökor. Nästa stopp blir därför, efter en hel del irrande, Crystal River. Där hänger det nämligen en massa sjökor som man kan kolla in. Anländer sent så det blir att loja lite på stranden och invänta snorkling nästa dag. För att få lite sömninspiration så tillbringas kvällen i hotellbaren brevid ett biljardbord.

Läget är stabilt.

Tidigt på söndagmorgon är det dags att sätta på sig grodmanskläderna och bege sig ut på tur. De stora liven är inte så svåra att hitta då de verkar gilla att latja runt på ytan rätt mycket. Efter en stund får hela gänget hoppa i och snorkla med sjökorna som är totalt ofarliga. De har ingen koll alls på hur man anfaller eller är aggressiv, vilket gjort att dom varit urlätta byten för jägare. Problemet är att sikten är urdålig (ca 1 meter) vilket blir väldigt ruggigt när man helt plötsligt får ett sjökohuvud framför sig. Dom är gigantiska och jättefina. Kaptenen på båten har svårt att inte prata precis hela tiden - i värsta göteborgarmanér kackar han ur sig totala meningslösheter som "I was told this funny story - it was so funny so I laughed. I like funny stories like that". Bättre att hänga med dom lugna sjökorna istället.

 

Manatee-"spår"

Sjöko som är uppe för att ta lite frisk luft.

Anledningen till den dåliga sikten är förmodligen att det är torrperiod och låg vattennivå ...

Resan fortsätter sedan till Orlando och Seaworld - det går inte att få nog av sjökor! 

Den stora behållningen förutom sjökor är två shower - en med delfiner och en med späckhuggare. Det hela är helt fantastiskt koregraferat - man sitter där och nästan gråter för att det är så pampigt och häftigt. Delfinshowen har ett helt sjukt bra crescendo där en drös med delfiner hoppar omkring samtidigt som två delfiner simmar under vattnet i en spiralrörelse och puttar framför sig en snubbe som har fötterna på deras nosar samtidigt som det flaxar omkring en massa färggranna fåglar över arenan. Allt detta till Disney-musik och leende akrobater.

Späckhuggarshowen är ännu bättre. Den stora stjärnan där är utan tvekan Shamu som är en jättestor späckhuggare. Efter att dom vanliga späckhuggarna showat klart så blir det stående ovationer när han dyker upp efter att hela publiken dansat en speciell dans och skriker "Shamu". Jag vet - det låter plastigt, men det är otroligt mäktigt. Barnen och jag älskar det. Det Shamu tycker är roligast sen är att köra magplask och stänka ner alla åskådare.

Shamu is in the ... pool.

Ååh ...

... hej!

Efter en fullspäckad dag i vattnet så är det med delfinleende på läpparna som man somnar hemma i Melbourne igen.

Åh du vackra Everglades

- det har kanske sjungits fram en sådan vers, men för mig är Everglades långt ifrån skönsång. Stället står för mig mer för giftiga ormar och blodtörstiga alligatorer som man måste komma ihåg att hålla igen käftarna på ifall man skulle hamna i en fight - en pinne i dess gap skulle den bara knipsa sönder.

Everglades visar sig ligga ca fyra-fem timmar från Melbourne (lite Australienvibbar över båda ställena - jag vet) och jag inser att det faktiskt går att ta sig till Miami på en justare väg. Bilen har efter mitt besök i Europa blivit nergraderad från en fläskig Saturn SUV till en Hyunda plutt som iofs känns som en mer "riktig" bil, men där långa resor snabbt känns ännu längre pga av den sämre komforten. Resan får en mer naturnära atmosfär när man närmar sig Everglades träskmarker med dess speciella fauna och rika djurliv (massor av fåglar hittills iaf).

Passar på att handla lite ammo inför helgen.

Resan tar en till något som känns lite som världens ände - Everglades City. Det är en slumrande stad på Everglades västra sida. City är rätt missvisande, men på Jesse James tid kanske det hade klassats som en stad. Byn har en handfull hotell och restauranger. Hotellet Rod & Gun låter som en croc-macho-Australiensares dröm, så det känns passande att ta in där. Hotellet är inte bara macho, utan har även anrika anor från så långt bakåt i tiden som man kan dokumentera historia i det här landet, då en drös av kända namn (skurkar och sheriffer från vilda västern samt presidenter) har satt sin fot på stället.

Finns X-files material i trakterna.

Hyndan parkerad fint utanför hyddan.

En krabba har lyckats hitta en lyckokaka.

Det har inte ätits sen frukosten för att kunna vara tillräckligt hungrig för att få i sig en lokal specialitet, nämligen grodlår. Lunchen kommer därför att bestå av detta blandat med lite vanliga läckerheter från vattnet. Tycker inte smaken på grodorna övertygar att de måste fångas för att kunna fodra en - de smakar åt kycklinghållet, men inte lika gott skulle jag sammanfatta det hela.

Ja, vad ska man säga ... ser inte helt fräscht ut såhär på bild.

Än så länge så har djuren som konfronterats bestått av fjäderklädda sådana så dags för lite alligatorer. Första aktiviteten blir därför att åka airboat (båt med en gigantisk fläktpropeller ovanför vattnet). Får  dock höra omgående att just nu är vattnet salt och det gillar inte alligatorerna så de hänger på andra ställen. Lite missnöjd blir det att kliva på båten ändå, men det blir oväntat kul att fara fram i den! I kanske ca 70 kilometer i timmen, när det som går som fortast, susar man fram mellan träd och snår i mangroveskogen - känns riktigt häftigt.

Manatee! skriker alla på båten och jag hinner vända mig för att bara fånga en skugga av en sjöko som tagit sig en snabb nypa luft för att sen softa under vattnet istället.

Airboat i all ära, men nu måste alligatorernas flyktplatser vaskas fram - och det blir inte särskilt svårt. En bilfärd på tjugo minuter tar en till en plats i vildmarken där alligatorerna grinar med sin närvaro - tillsammans med en massa andra djur. Ser ut som ett broschyr från Jehovas vittnen där lejonen leker med zebrorna. 

Alligatormat?

Har fått det förklarat nång gång att krokodiler finns i Australien och alligatorer i USA, men i USA verkar det finnas både och i vilt tillstånd, samt att det finns alligatorer lite varstans i världen (inte Sverige).

Eftermiddagen tillbringas på porchen till rummet och består av lite kalla öl och spejande efter fulla pensionärer som stupfulla stapplar sig fram till sina bilar för att sen susa iväg. Provar på alligatorkött till middag, men om det inte hade stått det på sedeln så hade det passerat som vilket annat kött som helst.

Nästa dag lämnas Everglades City till förmån för några stopp längs vägen. Bl a annat blir det att promenera lite på en stig som löper igenom en stor del av området. Den skulle ta dagar att gå hela vägen och innehåller nog en hel del fin natur och djurkonfrontationer av olika slag, men ändå så är tajmingen så bra att en renaktig grej stannar till precis framför på stigen och beter sig som att den känner igen en. Den står där ett tag för att sedan sakta kliva in bland snåren igen.

"Vänta - jag känner igen den där snubben..."

"...jo men ta mig fasen ... vad gör han här? Bor inte han kvar i Sverige?"

Tror att det här är en cypress - det stimmas om Cypress lite överallt på Everglades.

Ett regnväder bryter ut lite senare - det är häftigt med oväder här; det fullkomligen störtar ner vatten. Resan förlängs med en snabb visit i Miami igen där glass slukas trots att vädret hellre uppmuntrar till något varmare, men Miami och glass är ett bra sätt att snabbt adaptera sig till civilationen igen ... 

'

Ett mulet South Beach - klär sig inte alls.