lördag 11 april 2009

Åh du vackra Everglades

- det har kanske sjungits fram en sådan vers, men för mig är Everglades långt ifrån skönsång. Stället står för mig mer för giftiga ormar och blodtörstiga alligatorer som man måste komma ihåg att hålla igen käftarna på ifall man skulle hamna i en fight - en pinne i dess gap skulle den bara knipsa sönder.

Everglades visar sig ligga ca fyra-fem timmar från Melbourne (lite Australienvibbar över båda ställena - jag vet) och jag inser att det faktiskt går att ta sig till Miami på en justare väg. Bilen har efter mitt besök i Europa blivit nergraderad från en fläskig Saturn SUV till en Hyunda plutt som iofs känns som en mer "riktig" bil, men där långa resor snabbt känns ännu längre pga av den sämre komforten. Resan får en mer naturnära atmosfär när man närmar sig Everglades träskmarker med dess speciella fauna och rika djurliv (massor av fåglar hittills iaf).




Passar på att handla lite ammo inför helgen.

Resan tar en till något som känns lite som världens ände - Everglades City. Det är en slumrande stad på Everglades västra sida. City är rätt missvisande, men på Jesse James tid kanske det hade klassats som en stad. Byn har en handfull hotell och restauranger. Hotellet Rod & Gun låter som en croc-macho-Australiensares dröm, så det känns passande att ta in där. Hotellet är inte bara macho, utan har även anrika anor från så långt bakåt i tiden som man kan dokumentera historia i det här landet, då en drös av kända namn (skurkar och sheriffer från vilda västern samt presidenter) har satt sin fot på stället.








Finns X-files material i trakterna.


Hyndan parkerad fint utanför hyddan.



En krabba har lyckats hitta en lyckokaka.

Det har inte ätits sen frukosten för att kunna vara tillräckligt hungrig för att få i sig en lokal specialitet, nämligen grodlår. Lunchen kommer därför att bestå av detta blandat med lite vanliga läckerheter från vattnet. Tycker inte smaken på grodorna övertygar att de måste fångas för att kunna fodra en - de smakar åt kycklinghållet, men inte lika gott skulle jag sammanfatta det hela.


Ja, vad ska man säga ... ser inte helt fräscht ut såhär på bild.

Än så länge så har djuren som konfronterats bestått av fjäderklädda sådana så dags för lite alligatorer. Första aktiviteten blir därför att åka airboat (båt med en gigantisk fläktpropeller ovanför vattnet). Får  dock höra omgående att just nu är vattnet salt och det gillar inte alligatorerna så de hänger på andra ställen. Lite missnöjd blir det att kliva på båten ändå, men det blir oväntat kul att fara fram i den! I kanske ca 70 kilometer i timmen, när det som går som fortast, susar man fram mellan träd och snår i mangroveskogen - känns riktigt häftigt.






Manatee! skriker alla på båten och jag hinner vända mig för att bara fånga en skugga av en sjöko som tagit sig en snabb nypa luft för att sen softa under vattnet istället.

Airboat i all ära, men nu måste alligatorernas flyktplatser vaskas fram - och det blir inte särskilt svårt. En bilfärd på tjugo minuter tar en till en plats i vildmarken där alligatorerna grinar med sin närvaro - tillsammans med en massa andra djur. Ser ut som ett broschyr från Jehovas vittnen där lejonen leker med zebrorna. 



Alligatormat?





Har fått det förklarat nång gång att krokodiler finns i Australien och alligatorer i USA, men i USA verkar det finnas både och i vilt tillstånd, samt att det finns alligatorer lite varstans i världen (inte Sverige).

Eftermiddagen tillbringas på porchen till rummet och består av lite kalla öl och spejande efter fulla pensionärer som stupfulla stapplar sig fram till sina bilar för att sen susa iväg. Provar på alligatorkött till middag, men om det inte hade stått det på sedeln så hade det passerat som vilket annat kött som helst.

Nästa dag lämnas Everglades City till förmån för några stopp längs vägen. Bl a annat blir det att promenera lite på en stig som löper igenom en stor del av området. Den skulle ta dagar att gå hela vägen och innehåller nog en hel del fin natur och djurkonfrontationer av olika slag, men ändå så är tajmingen så bra att en renaktig grej stannar till precis framför på stigen och beter sig som att den känner igen en. Den står där ett tag för att sedan sakta kliva in bland snåren igen.


"Vänta - jag känner igen den där snubben..."


"...jo men ta mig fasen ... vad gör han här? Bor inte han kvar i Sverige?"



Tror att det här är en cypress - det stimmas om Cypress lite överallt på Everglades.

Ett regnväder bryter ut lite senare - det är häftigt med oväder här; det fullkomligen störtar ner vatten. Resan förlängs med en snabb visit i Miami igen där glass slukas trots att vädret hellre uppmuntrar till något varmare, men Miami och glass är ett bra sätt att snabbt adaptera sig till civilationen igen ... 

Ett mulet South Beach - klär sig inte alls.

2 kommentarer:

Anonym sa...

ok...då var requesten om everglades avklarad...då var det dags för nästa...he he...miami ink kanske vore nåt att bita i!!! ser fram emot de bilderna också!!! ;) stromming

Stefan sa...

Stabilt reportage som vanligt. Kul att den där ren-grejen kände igen dig...världen är bra liten ibland...alltså.