Mot Obama-land

Som vanligt så tog jag i lite för mycket när det gäller tiden för att vara plats för incheckning. Inte helt kul att sitta/ligga i väntsalen i timmar när man istället kunde ha kurat ihop sig under täcket i sin egen säng.

Men kanske var det mödan värt att vara tidigt ute denna gång för jag fick en hel tresitslänga längst bak på planet. En riktig favoritplats.

Vi flög över Island och Grönland vilket var en fantastisk syn - pendlade mellan filmer och titta ut genom fönstret. Hade sovit för lite och för dåligt innan för att aktivera mig med nåt vettigare. Trots att flyget tog nio timmar rörde jag mig inte från min fläck där bak. Åt helt ok och drack en hel del äppeljuice. På juicen stod det som lyckats pressa in 100% äpplen, 100% c-vitamin och 100% av andra bra ämnen. I den lilla burken...

Det var en fantastisk syn för en som inte varit i USA tidigare att se Manhattan torna upp sig. Det såg från flygplansfönstret verkligen ut som en stad för jättar. Allt runt omkring var täckt med ett tunt lager snö, men solen sken i övrigt och kändes somrigt på nåt sätt - förmodligen för att man nästan alltid flyger till varmare breddgrader och förknippar flygresan med det.

Väl i New York var det dags att byta till ett flyg till Orlando, Florida. Men inte förrän den allsmäktige personen i passkontrollen sagt sitt. Hade fått instruktioner hemifrån att framhäva att jag inte skulle jobba för företaget och deras kunder här i USA, utan var där för att sprida kunskap om Polopoly. Men anade redan innan att jag skulle villa bort mig ifall dom skulle fråga (vad heter kunskapsöverföring på engelska var det sista jag hann tänka innan jag gick fram till disken lite för tidigt eftersom han inte sagt "next!" än). När han väl sen började fråga om min vistelse så blev jag påmind om att jag inte sagt ett knyst sen jag lämnat hemmet förutom "more apple juice please" på flyget, så min röst svek mig på en gång naturligtvis. Måste ha verkat väldigt nervös, men passnubben hade nån intern humorsession med kollegan i båset bredvid så han var inte så ärligt intresserad av mina framtida förehavanden i landet. I was free to enter.

Flyget till Orlando löpte på bra. Brevid mig fick jag en flygrädd och spattig judisk man med sin familj. De andra i familjen verkade tämligen samlade medans han nojade stenhårt och att skärmen som visade nödfallsfilmen var för liten, varför man inte kunde testa syrgasmaskarna innan man lyfte, var flytvästen fanns och varför man skulle ta på syrgasmasken på sig själv innan man satte den på sina barn... När vi skulle lyfta plockade han fram heliga skrifter och låg kurad över dem tills planet lugnat ner sig. Fick iaf en riktigt juste molnsekvens i flygplansfönstret när vi gled in för landning - man såg hela täcket och sen närmade vi oss den och man kunde nästan känna att man kunde ta på molnen innan vi sjönk igenom. Gick ett sus i hela kabinen - riktigt häftigt var det.

Flygrädde mannen var helt överlycklig när vi landade och pratade med alla på planet och körde en nervös stand-up-liknande grej om hur viktigt vet var i flygplanssoporna att inte blanda papper med burkar - jag förstod ingenting men familjen och nån till skrattade gott åt det.

Sen var det dags att hämta ut bilen och ta mig vidare från Orlando till Melbourne. Biluthyraren undrade om jag vill uppgradera till cab och det kändes för ögonblicket som en mycket lockande idé... men det blev en "vanlig" bil istället. I amerikanska mått iaf. En rätt stor fyrdörrars Pontiac med automat så klart som jag hade lite problem med att få att fungera. Det hade redan blivit mörkt, men eftersom Super Bowl höll på i Tampa här i Florida så var det förmodligen lugnare i trafiken än vanligt. Det var en otroligt bisarr känsla att med lite magont (pga nervositet eftersom jag inte kör bil så ofta...) passerade en massa tuffa trafikskyltar mot Kennedy Space Center, Cocoa Beach osv samtidigt som det passerade några polisbilar med saftblandarna på högsta effekt. En väldig kontrast till trygga Kungsgholmen som jag startat dagen på. Dock så hade jag fått en fenomenal vägbeskrivning så jag hittade till Melbourne och kunde checka in.

Lägenheten är rätt stor. Speciellt stora är sängen (sex kuddar - tror också man kan köra väderkvarnen i den), tv:n och kylskåpet. Precis som det ska vara antar jag. Sängen och tv:n var iaf perfekt efter en sån här lång dag, så det blev att kolla slutet på Super Bowl och somna in.